Tar den nuvarande havsplanen tillräcklig hänsyn till värdefull havsnatur?
Den pågående andra omgången av havsplaneringen kommer att möjliggöra en översyn av marina teman och sektorer och därmed en uppdatering av kartbeteckningarna i havsplanen. Kunskapen om de marina sektorernas behov och om den marina miljön och naturen har ökat sedan den föregående planen. Hur kan man ta hänsyn till denna nya kunskap och samtidigt bidra till nationella och internationella åtaganden? Detta ämne behandlades i en gemensam workshop mellan havsplanerare från kustlandskapsförbunden och experter på marin natur.
Syftet med havsplaneringen är att främja en god miljöstatus i den marina miljön. Detta stöds av ett ekosystembaserat tillvägagångssätt och naturbaserade lösningar. Men vad innebär detta i praktiken och hur kan havsplaneringen svara mot internationella och nationella avtal och strategier som binder oss?
Havsplaneringens koordinationsgrupp anordnade en workshop om Havsplanering och marin natur den 10.4.2024 i Helsingfors. Penina Blankett från miljöministeriet påminde havsplanerarna om de internationella och nationella åtaganden som Finland har godkänt. Dessa inkluderar Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework och konventionen om skydd av migrerande arter av vilda djur. EU:s Biodiversitetsstrategi 2030 syftar till att stoppa förlusten av biologisk mångfald och vända förlusten av biologisk mångfald senast 2030. Dessa och många andra åtaganden och mål innebär direkta och indirekta skyldigheter för havsplaneringen.
Hänsyn till naturvärden under och över ytan
Bland de pågående projekt som är relevanta för havsplaneringen presenterade Cecilia Nyman från HELCOM projektet Protect Baltic och Sanni Turunen från Forststyrelsens Naturtjänster projektet Biodiversea Life IP. Dessa projekt bidrar bland annat till målen i Biodiversitetsstrategin 2030, om än i olika skala. Det första projektet fokuserar på hela Östersjöregionen och det andra på Finlands havsområden. Projekten kommer att ge information om bland annat ekosystemtjänster och konnektivitet, och kommer att stödja identifieringen av potentiella nya naturskyddsområden. Biodiversea-projektet kommer också att titta på restaurering i havsområden. Båda projekten kommer att ge viktig information för havsplaneringen. Ett närmare samarbete och en tidslinje för verksamheten är viktigt för att säkerställa att processerna stöder varandra på bästa möjliga sätt.
Hänsyn till migrerande vilda djur i havsplaneringen var ett av de teman som togs upp av deltagarna. Eeva-Maria Tidenberg från Luomus (HY) informerade havsplanerarna om det aktuella kunskapsläget om migrerande fladdermöss och de kust- och havsområden som de använder. Det är känt att trollpipistrellen och vissa andra fladdermöss använder havsområden för sina flyttrörelser, särskilt på hösten. Bottniska viken, Ålands skärgård och Skärgårdshavet är områden där flyttning har dokumenterats. Trots bristen på forskningsdata är det tydligt att migrerande fladdermöss använder havs- och kustområden. Det finns ett stort behov av ytterligare forskning, eftersom alla fladdermöss är skyddade enligt artikel IV i habitatdirektivet och effekterna av havsbaserade vindkraftsparker på fladdermössens beteende i marina områden, till exempel, inte är väl förstådda.
Havsplaneringen har hittills gjort ett lovvärt jobb när det gäller ekosystemtjänster och viktiga naturvärden, bland annat genom att man låtit utföra EMMA- och ESPA-studier. Elina Virtanen från Finlands miljöcentral påminde om bakgrunden och utgångspunkterna för studierna och skisserade framtiden för marina områden i ett föränderligt klimat.
En ny kartbeteckning för att stödja naturtemat?
Havsplanerarna samlades för att reflektera över den information som samlats in under föregående dags workshop och dess betydelse för havsplanen. Dagen hade förberetts sedan årsskiftet, eftersom ämnet hade behandlats på distans vid två tillfällen under våren. Den här gången speglades de nya uppgifterna i havsplanens kartbeteckningar och de tillhörande beteckningskorten. Planeringssamarbetet möjliggjordes av Interreg Baltic Sea2Land-projektet, vars nationella pilotprojekt undersöker möjligheten att skapa ett blågrönt nätverk för den uppdaterade havsplanen. Syftet med projektet är att främja en hållbar användning av kusten genom att stärka flernivåstyrningen. Detta mål stöddes under den föregående dagen genom samråd och arbete med forskningsinstitut och företrädare för marin natur och skydd från statliga myndigheter. Stärkt samarbete är också kärnan i miljöministeriets nya kuststrategi och en viktig komponent i arbetet med att främja god marin miljöstatus och hållbar användning av kusten.
Det var intressant att reflektera över det blågröna nätverket på nationell nivå. Kymmenedalen var en av de första regionerna som hade blågröna förbindelser i sin landskapsplan. Vi utvärderar för närvarande om landskapsplanen är aktuell, vilket också inkluderar en utvärdering av om behovet av blågröna förbindelser i landskapsplanen är aktuellt tillsammans med intressenter. Förbundet har stark expertis i detta ämne och vi kan nu använda oss av denna erfarenhet när en liknande beteckning övervägs på nationell nivå”, säger Kaisa Leino, miljöplanerare vid Kymmenedalens förbund.
Under 2013 lanserade Europeiska kommissionen strategin för grön infrastruktur. Definitionen av grön infrastruktur är ett strategiskt planerat nätverk av naturliga och halvnaturliga områden och andra miljöegenskaper som är utformade och förvaltade för att tillhandahålla en rad ekosystemtjänster. I strategin konstateras att när det gäller havsmiljön kan grön infrastruktur bidra till det praktiska genomförandet av befintliga strategier för havsplanering och integrerad förvaltning av kustområden. Detta gäller i synnerhet strategier för hållbar användning och förvaltning av kustområden och förstärkning av kustförsvaret. Att synliggöra grön infrastruktur i havsplanen skulle därför i hög grad kunna stödja genomförandet av den förnyade kuststrategin.
Finlands nuvarande havsplan innehåller två kartbeteckningar med naturtema: ekologisk förbindelse och betydande naturvärden under vatten. Kartbeteckningarna åtföljs av ett beteckningskort som mer i detalj beskriver bland annat beteckningens innehåll och planeringsprincipen. Biblioteket med märkningskort för havsplanen kan nås här. Planerarna utvärderade effekterna av föregående dags innehåll och nytt material på de naturrelaterade beteckningarna och deras beskrivningar i den uppdaterade havsplanen. De fick också fundera på möjligheten att införa en ny blågrön infrastrukturbeteckning i havsplanen och överväga dess inverkan på befintliga beteckningar och deras innehåll.
Bedömningen av aktualiteten för Kymmenedalens förbunds blågröna beteckning ur intressenternas perspektiv ger direkt input till det nationella arbetet. Utifrån den feedback vi har fått skulle det vara av yttersta vikt att kontinuiteten och nätverket av beteckningarna uppmärksammas när en ny typ av beteckning skapas för den nationella havsplanen, så att innehållet i havsplanen är så tydligt som möjligt. Eftersom havsplanen är strategisk möjliggör den andra planeringslösningar än den regionala planen, och denna möjlighet bör utnyttjas”, säger Kaisa Leino.
Övningen visade sig vara värdefull eftersom den gav planerarna möjlighet att kritiskt granska befintliga beteckningar och att förfina och fokusera om dem för att göra kartdelen i havsplanen tydligare och mer vägledande. Att främja en god miljöstatus i havsmiljön, bland annat genom att styra marina aktiviteter på ett sätt som beaktar havsmiljön, är ett viktigt mål för havsplaneringen, och frågan är nu om den strategiska kartbeteckningen kan uppfylla detta mål eller om vi behöver en ny typ av kartbeteckning för att stödja den.
